Tulosta sivu

Blogi: Simningen gav mig en känsla av "flyt"

5.10.2020

Hur har du hittat din grej? I bloggserien "Alla inspireras av något!" berättar de som jobbar som uppsökare, på ungdomsverkstäderna, tjänsternas kunder, intressenterna och beslutsfattarna vad de inspireras av i sina liv, i arbetet eller som kunder. Den här gången är det Sabina Öhman som antar Intos bloggutmaning.

Mitt element har så länge jag kan minnas varit vatten. Jag är uppvuxen på åkrar, men med hjärtat i havet. Jag har som många andra plaskat i baljan och jag tillhör dem som hellre simmar än solar.  Det var ändå i simskolan jag märkte att simning är min grej. Jag njöt av att fritt röra mig både i vattnet och under ytan. I simskolan fick jag öva livräddning samtidigt som jag tränade olika simsätt.  Det var skoj! Mina simlärare peppade mig att ta märken och mina föräldrar skjutsade mig till och från simhallen. Inget inom simning kändes helt omöjligt.  Detta trots att jag fortfarande minns mina skakningar när jag skulle dyka 25m. Det gick det med.

I uppsökande ungdomsarbete poängterar vi betydelsen av att se, höra och bemöta den unga. Vi är närvarande och främjar en vardaglig växelverkan. Vi stöder och stärker den unga i hens resurser. I mitt fall hade jag simlärare, vänner och föräldrar som noterade mitt intresse, stödde och gav mig uppmuntran. Den lokala föreningen var arrangör och alla var välkomna. Simskolan hade här en betydligt bredare uppgift än simundervisning. Barn lekte, åt och rörde på sig tillsammans.  Det var roligt och socialt. Aldrig hade jag en tanke på att nu är jag delaktig, motionerar eller stärker min psykiska hälsa.

Samma år som jag fyllde 18 gick jag utbildningen till simlärare. Det var samma lokala förening som var arbetsgivare. Att få undervisa det jag upplevt positivt var för mig en självklarhet. Senare blev det flera kurser och jag har undervisat olika typer av simgrupper. Jag mår bra i vattnet och vill förmedla den känslan. Mitt hjärta bultar ännu ett extra slag när jag märker att någon annan förstår och gör framsteg. Simningen gav för mig upplevelsen att jag klarar det och det stärkte min självkänsla.  

För många ungdomar som jag träffat inom uppsökande ungdomsarbete har utmaningen varit att se sina styrkor. ”Jag vet inte”, är ett standardsvar.  Min uppgift är att se potential och uppmärksamma den ungas styrkor. Potentialen finns, men den behöver som andra färdigheter upprätthållas. Detta gör man inte ensam. Vi behöver stöd och bekräftelse av omgivningen.  Som uppsökande ungdomsarbetare får jag vara en positiv resurs för livet, men det är även en vän, ett syskon, en förälder, en lärare. Listan kan göras lång. Jag fann min känsla av ”flyt” och är tacksam för att jag tagit del av många andras. Det är min inspiration.  

 

Sabina Öhman
Sveps Ungdomsverkstad, uppsökande ungdomsarbetare
Optima, VALMA-lärare